Wednesday, December 31, 2008

Ett nytt år - fullt av nya möjligheter

Grattis!!!! Vi har gått in i 2009. Och jag önskar alla mina blogg-läsare ett välsignat nytt år!

Jag återkommer de närmsta dagarna med lite mera tankar kring det nya året. Men det vi kan konstantera redan nu är att ett nytt år innebär nya och oprövade möjligheter. Inte bara att man hoppas att man nu under detta året äntligen skall lyckas att infria sitt nyårslöfte. Nej, Gud har förberätt något underbart för varje person detta året. Gud har designat detta året för dig! Han har planer och tankar för dig och din familj som övergår allt vad du kan föreställa dig. Sök honom detta året, lyssna in hans röst och gör sedan det han lägger i ditt hjärta. Då blir detta året ditt bästa så långt i livet!!!!!!

Gud välsigne dig och din ingång i 2009!!!!

Sunday, December 28, 2008

På "tur" i skogen

Idag gick vi en tur i skogen. Det var en favoritsysselsättning som barn. Jag har alltid älskat skogen. Tystnaden är fantastisk. Hela min själ varvar ned och jag är tillaka i den lilla skogen bakom vårt hus i Norge. Skogen var liten och hette "Kjølberg skogen". Minnerna är många. När jag idag morse såg en räv ute på fältet, kom jag ihåg mitt första möte med en räv i skogen. Jag var ensam ute i skogen och bara gick omkring. Jag lämnade stigen och tog mig fram genom en tät snårskog. Plötseligen kom jag till en öppning och vid foten av en stor tall låg en liten rävunge och vilade eller sov. Den låg bara tio meter framför mig. Jag gick närmre och med ett vaknade den och vi stirrade på varandra i två sekunder innan den försvann som ett skott in i skogen.

Skogen är en ljuvlig plats.
Välkommen att upptäcka den...

Saturday, December 27, 2008

Ty ett barn blir oss fött...

Här följer den predikan jag läste på juldagens gudstjänst på Livets Ord. Ursäkta längden på inlägget, men eftersom jag lägger ut hela predikan blir längden som den är...

Önskar dig en välsignat läsning!


Jag läser från Jes 9 (v2-3, 6-7)
”v.2 Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram.
v.3 Det folk som du inte givit stor glädje, låter du bli talrikt. De skall glädja sig inför dig, så som man gläds under skördetiden, så som man fröjdar sig när man delar byte.
v.6 Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.
v.7 Så skall herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans kungarike. Det skall befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid. Herren Sebaots nitälskan skall göra detta.”

Det är kring detta barn vi samlas här denna morgon.
Vi firar Inkarnationen; att Gud blev människa.
Det var grundläggande tre syften med Inkarnationen.
Att människan skulle se vem Gud är. I Jesus Kristus ville Gud uppenbara sitt väsen, karaktär, natur, vilja, kärlek, nåd, barmhärtighet, godhet, omsorg och trofasthet.
Visa hur en människa verklighen skulle leva. Som människa visar Jesus oss hur vi var menade att leva; i relation till Gud som vår Fader och till våra medmänniskor som bröder och systrar.
Jesus Kristus skulle ställföreträdande lida och dö för mänskligheten för att förlossa oss från våra synder och köpa oss till Gud.

Därför firar vi denna juldags gudstjänst. Därför lyfter vi våra hjärtan i lovprisning och tillbedjan. För att tacka Gud för gåvan i Kristus Jesus.

Det är för att minnas den förunderligaste natten någon sinn som vi samlas till gudstjänst idag. Det är för att tillsammans med änglarnas eviga sång sjunga i glädje över att Frälsaren är född. Och för att proklamera evangelium om frälsning till hela skapelsen.

Det barn som Jesaja profeterade om - det är detta barn som denna natt har legat i krubban i ett stall i den lilla staden Betlehem. Om vi reser tillbaka i tiden och kliver in i stallet, vad skulle vi då få se och uppleva? Vi hade säkert fått se det lilla barnet omsluten av sin mors innerliga omsorg och kärlek. Med förundran i blicken ser hon in i hans ögon. Hon vet vem han är. Och hon vet att hon just nu håller den allsmäktige Guden, himmelens och jordens skapare i sin famn. Allvaret måste ha gripit henne denna natt. Hur skall hon fostra honom - han som är Herren? Men ängeln hade hälsat henne och sagt att hon hade funnit nåd hos Gud. Och i kraft av denna nåd kommer hon att fostra och forma denna gosse att förberedas för uppgiften som var lagt på honom – att frälsa världen.

I detta lilla barn har nu Gud själv kommit till oss –till hela mänskligheten, men också till var och en av oss personligen. Profeten Jesaja såg barnet i en himmelsk vision. Och i barnet såg han den som bär namnen: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.

Vilken häpnadsväckande tanke! Gud skulle komma och bli en av oss. Profeterna talade om honom, de såg honom i en avlägsen framtid och de längtade efter att få se fullbordandet av profetiorna. Petrus säger i sitt första brev(1Pet1:10): ”Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd ni skulle få…” Och nu, nu har det hänt. Nu är han här. Han har kommit. Messias, konungen har blivit född i Davids stad i Betlehem. Han har kommit för att frälsa människan, för att upprätta hela skapelsen och han har kommit för att utmana mänsklighetens fiende, Satan och krossa hans makt för alltid… Och hans mor bär honom så kärleksfullt i sin famn.

Bilden av barnet som ligger tryggt i sin mors famn denna morgon har beundrats och fascinerat många. Det har fått de troende att jubla, knäfalla och tillbedja. I milliontals exemplar pryder denna bild hem, kyrkor och kapell världen över. I detta lilla barn ser vi Gud själv. Guds förunderliga nåd uppenbaras i detta barn. I denna lille judiska gosses ansikte strålar Guds väsen fram – hans kärlek och barmhärtighet, hans godhet och trofasthet, hans helighet och renhet, hans rättfärdighet och sanning – Ja, hela Guds fullhet bärs denna morgon i en ung tonårsflickas famn, vars namn är Maria.

Men barnet har också föraktats, förlöjligats och hatats. Dess skönhet, renhet och oskuld avslöjar ondskan, mörkret och synden som döljer sig i varje människas hjärta. Barnet är så osjälvisk – det har avsagt sig den himmelska härligheten, för att för vår skuld bli en förbannelse. Det har lämnat den fullkomliga friden i Faderns närhet för att dela vår nöd. Och barnet har påbörjat vandringen mot korset för att ta vår synd, lida vårt straff och dö i vårt ställe. Därför står det om honom i Hebreerbrevet: `När Kristus träder in i världen säger han därför: Offer och gåvor begärde du inte, men en kropp har du berett åt mig…Då sade jag: Se, jag har kommit, Gud för att göra din vilja. I bokrullen är det skrivet om mig.”’

Därför väcker detta barn så många känslor. Ingen förmår vara neutral inför honom. När man ser honom tvingas man att ta ställning. Han utmanar oss på alla områden av våra liv. För i barnet ser vi honom ge bröd till de hungriga. I barnet ser vi honom ömka sig över de sjuka och svaga. I barnet ser vi Mästaren svettas blod i Getsemanes trädgård. I det lilla barnet ser vi Konungen stå piskad och slagen inför Pontus Pilatus. I barnet som ligger med ryggen mot krubbans brädor ser vi Människosonen bära sitt kors på väg till Golgata. I det lilla oskyldiga barnet ser vi Guds offerlamm ropa ”det är fullbordat” –för sedan att uppge andan på korset. I Jesus-barnet så trygg i Jungfruns mjuka famn ser vi den genomstungne och törnekrönta konungen ligga död i sin mors armar. Men inte bara utmanar han oss – han erbjuder också nåd och kraft att leva det liv han ger som ett exempel åt oss.

(Och) Det är denna nåd som är själva syftet med hans ankomst. Till Josef säger ängeln att ”han skall frälsa sitt folk från deras synder.” Därför är han inte emot oss. Han kommer inte för att anklaga oss. Själv säger han att han inte har kommit ”till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom.” Därför skall hans namn också vara Emmanuel –Gud med oss. Gud är för oss. Och genom tron på honom skall Gud vara i oss och hos oss, och vi skall vara med Gud för evigt. Frälsaren har blivit född!

När Gud kommer till oss, kommer han mitt i historien. Augustus var kejsare, Kvirinius var landshövding och på grund av misstankar om korruption och undanhållen skatt bestämmer kejsaren sig för att ta reda på antalet invånare i sitt rike. Därför är Josef och Maria i Betlehem. När Gud kommer till oss kommer han till verkliga människor som representerar olika världar både socialt, etniskt, kulturellt och geografiskt. Alla dessa människor representerar oss och våra tankar, attityder och vårt gensvar till Jesus. Dessa människor som berörs och medverkar i detta historiens mest fascinerande drama har alla något att lära oss.

Den första som medverkar och berörs är självklart Maria, hon som skall bli vår Guds och frälsares moder.
Nio månader tidigare hade Maria oväntad och plötsligt fått besök av ängeln Gabriel. Hans budskap måste ha kommit som en chock. Hon, en from judinna, väntade tillsammans med hela folket på Israels förlossning. Hela landet kokade av Messiasförväntan. Och nu befann hon sig mera i centrum av händelserna än hon kunnat ana. Sättet som hon tar emot och gensvarar på ängelns budskap är förundransvärd. Hon är ödmjuk, full av tro och visar ett stort mod. Och hon står som ett exempel för oss troende i hur man tar emot Kristus. Maria bad inte om betänketid, hon bad inte ängeln återkomma senare eller började argumentera med ängeln om alla de problem hon skulle få möta om hon sa ja. Hon var nog väl medveten om vad konsekvenserna kunna bli. Vad skulle folket säga? Skulle de stöta ut henne ur den sociala gemenskapen? Och vad skulle Josef säga? Skulle han förstå? Inte vet vi vad hon tänkte dessa minuter samtalet varade. Men nog hann hon med att tänka en hel del. Men inget av allt detta hindrade henne att av hela sitt hjärta tro på ängelns budskap, ta emot de ord han talade och ställa sig fullt och helt till Guds förfogande. Marias svar ljöd:” Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt…”

Maria tar emot Ordet i sitt hjärta. Men Ordet hon tar emot är inte bara en idé eller tanke. Nej, Ordet hon tar emot är verkligheten själv – det är Guds eviga Son. När Ordet smälter samman med tron i Marias hjärta – då blir Ordet kött – då det blir en fysisk verklighet i henne. Sedan bär hon Ordet inom sig till hon föder fram Kristus in i denna världen. På samma sätt tar vi emot Kristus när han kommer till oss i sitt Ord. Och på samma sätt skall vi följa Marias exempel och bära Kristus i oss så att han genom våra liv träder fram i denna världen och blir synlig.
Först tar hon emot honom, sen får hon skåda honom, därefter följer hon honom för sedan att förenas med honom i himmelen. Så är det också med våra liv. 2 Kor 3:16, 18 säger: Men närhelst någon omvänder sig till Herren, tas slöjan bort… Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.

Förutom Josef och Maria får också några herdar bevittna detta Gudomliga mirakel som äger rum i Betlehem denna natt.
Jag har många gånger undrat över varför Gud väljer att uppenbara sig för några få herdar ute på Betlehems ängar. De var fattiga, längst ned på samhällets sociala skala och utan betydelse i omgivningens ögon. För dem uppenbarar sig en ängel med budskapet om att en Frälsare har blivit född åt dem i Davids stad, och han är Messias, Herren. Herdarna står som representanter för alla fattiga, alla som räknas som obetydliga och för alla som känner utanförskap i världen. Till dem, herdarna, kommer nu detta glädjebudskap. Det är åt dem som Kristus har blivit given. Det är till världens fattiga, utslagna och bortglömda som han har blivit sänd. Det är för dem som en härskara av änglar uppenbarar sig idet de prisar och ärar Gud i höjden. Ängeln berättar hur denna frälsare som är Herren, Gud, ligger lindat i en krubba. Med andra ord delar han de fattigas öde och deras levnadsförhållanden. Aldrig kan någon komma till Kristus, böja sig för Kristus och ta emot Kristus utan att också bry sig om de han själva väljer att identifiera sig med. Han älskar de fattiga, han väljer att dela deras öde, deras liv och det är bara för dem han väljer att uppenbara sin ankomst till världen. Detta var en glädjens natt – det var början på det evangelium som skulle predikas till hela världen – evangelium om frälsning, upprättelse, helande och glädje för de fattiga.

Sen har vi dramat som spelas upp när Östens vise män kommer för att tillbe den nyfödda konungen.
Dessa män har fascinerat mig många gånger. De kommer antagligen från områdena Babel eller Persien. De har rest mellan 100 till 200 mil på kamel. Vad fick de att vilja bege sig ut på denna långa resa? Matteus berättar att de hade kommit för att tillbe den nyfödda konungen.
Eftersom de kom för att tillbe – inte bara hylla eller ära denna nyfödda konung, måste de ha vetat att han var mer än bara en människa. De måste ha vetat att Herren en dag skulle födas och på så sätt komma till världen. Många har spekulerat i vem de var. Men vi vet inte. Men att de var förnäma män och åtminstone rika är uppenbart. De rör sig med självklarhet och utan problem i kretsen kring kung Herodes och Jerusalems maktelit. Men de är inte ute efter ära från inflytelserika människor. De är inte ute efter att sola sig i glansen av dåtidens stora män. Nej, de har kommit för att tillbe den nyfödde konungen.
Gud drar dessa män till Betlehem. Han ville att de skulle komma. Varför? Gud sänder inte sin son bara till de fattiga, utan också till de rika. Han berör alla sikt i samhället. Alla är betydelsefulla. Alla behöver fräsning och alla är välkomna att tillbe i hans närhet. Redan här pekar Gud på den enhet som Kristus kom för att upprätta då han i sin kropp skulle förena judarna och hedningarna till ett.
När de vise männen tillber Kristus är det inte bara med ord. Utan de tillber med hela sina liv. Johannes uppmuntrar oss i sitt första brev och säger: ”Kära barn, låt oss älska, inte med ord eller fraser utan i handling och sanning.” Deras tillbedjan och kärlek till Frälsar-kungen är sådan. Deras tillbedjan är inte ett jag efter känslor. Den är inte sökandet efter upprymdheten i en häftig atmosfär. Deras tillbedjan är ett beslut – och den uttrycks i varje steg de tar på deras 150-mil långa resa. Och när de till slut får se Jesusbarnet, knäfaller de inför honom och tillber honom och de ger honom gåvor – dyra gåvor-, gull, rökelse och myrra. De tillber kungen med allt det de har, inte bara ord eller fraser. Deras tillbedjan är konkret och verklig hela vägen. Den berör deras viljeliv, den uttrycks genom deras kroppar och finner vägen enda ned i plånboken.


I och runt de visa männen hittar vi kung Herodes och Jerusalems religiösa elit, de skriftlärda och prästerna. De religiösa verkar inte tro budskapet om att det verkligen hade blivit född någon frälsare. Ingen av dem försöker finna honom. Ingen verkar vara intresserad av om tiden för Messias är nu. Det enda de gör är att erbjuda det rätta teologiska svaret på de vise männens fråga. Och visst var det bra. Men deras blåögdhet kostade många barns liv i Betlehemsområdet. Det finns inget personligt engagemang, inget personligt interesse av att själva möta den utlovade konungen eller själv att falla ned inför honom i tillbedjan.
Men Jesus är ingen teologisk formel. Han är inte pusselbrickan som får det eskatologiska schemat att gå ihop. Jesusbarnet träder inte fram i offentlighetens rampljus. Hans ankomst trumpeteras inte ut bland världens mäktiga ledare. Han finns bara där i det fördolda – endast anträffbar för de som söker honom av hela sitt hjärta. Och det gjorde de visa männen.

Herodes å andra sidan – han tror på de vise männens budskap. Herodes har personligt engagemang, han är personligt intresserat i att få tag på detta gossebarn. Inte för att tillbedja utan för att döda det. Denna lilla grabb utmanar Herodes. Bara med sin blotta närvaro avslöjar han Herodes ondska, girighet, egoism och maktbegär. Så har det alltid varit med Jesus. Han står där bara, utan att öppna sin mun, utan att försvara sig, utan att hota – hans väsen utstrålar Guds eviga kärlek, ut ur hans ögon strålar Guds helighet och renhet fram, han är Den Rättfärdige. Och i hans närhet tystas de mångas munnar. När de religiösa ville stena kvinnan som var tagen på bar gärning i hor – böjer han sig ned och skriver i sanden. Tyst väntar han på deras reaktion. De äldste släpper stenarna och går först och sedan de yngre. Synden avslöjas i hans närhet, man känner sig naken och bar inför honom – men han fördömer ingen. Hela hans väsen utstrålar kärlek, försoning och förlåtelse. Men de som inte vill ödmjuka sig och bekänna sin synd vänder sig ofta emot honom som i ett slags självförsvar. Därför ville Herodes döda Jesusbarnet. Han ville inte vända om – fast han visste vem barnet var.

Till sist vill jag nämna Josef, Marias man.
Han står som prototypen på trofasthet och trohet. Han är rättfärdig, ädel och sann. Sättet han försöker skydda Maria, själv när han tror att hon har varit otrogen är beundransvärd. Han planerar att själv ta smäleken i folkets ögon för att Maria har blivit gravid utanför äktenskapet. Men Gud talar till honom om hur det hela hänger ihop. Och han väljer också att tro, precis som Maria trodde ängelns budskap. I tro tar han henne till sig. I tro så väljer han att skydda och försörja båda Maria och hennes son. Josef är lyhörd för Guds ledning och han lyder omedelbart. Det räddar livet på Jesusbarnet . Med hela sig tar han hand om Maria och Jesusbarnet. Han förvaltar en rik skatt.
Och i allt detta är han ett exempel för oss idag. Maria har ofta stått som en bild på Kyrkan. På samma sätt som Maria bar Jesus i sig och födde fram honom till världen, så bär också församlingen Kristi närvaro inom sig och är kallade att ge Kristus till världen. Josef förvaltade detta. Och vi som troende är förvaltare över det som Kristus och Kyrkan har gett till oss. Vi är kallade att förvalta det arv vi har fått. Det är den tro, den undervisning, den lära och förkunnelse som en gång för alla är givna åt de heliga. Och vi förvaltar det andliga liv som vi har i Kristus. Detta måste skyddas, bevaras, förvaltas och försörjas. Och detta var Josefs kallelse och det är vår kallelse också idag.

Så nu ligger Jesus där i krubban. Han har kommit till världen. Han är så svag, så mänsklig, så bräcklig och så beroende av sin mor, Maria, och Josef. Ändå är han Gud. Men han har gjort sig själv beroende, för att vi som är beroende av honom skall i honom finna vårt exempel.
Om han som är Gud har ödmjukat sig och gjort sig beroende av sin skapelse. Då kan också vi som är hans skapelse erkänna vårt beroende av vår Skapare. Så som Kristus kom som ett barn in i vår värld måste också vi bli som barn för att komma in i hans värld - himmelriket. Därför Jesus säger: ”Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket.”


Det är alltid så lätt att gå misse om det gudomliga, därför att det så ofta kommer till oss i det mänskliga. Det är så lätt att missa det himmelska, därför att vi bara ser det jordiska. Men vi vet att detta barn inte bara är ett barn. Han är något mer – något mycket, mycket mer: Han är Kristus, Herren, kommet i köttet.

Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.

Amen! Amen!

Sunday, December 21, 2008

"Slekt skal følge slekters gang..."

Jeg sitter nå ved kjøkkenbordet hjemme og forbereder min preken til 1 juledag. Og mens jeg sitter og skriver min preken flyr mine tanker iveg og jeg kom til å tenke på min elskede, men avlidne bestefar. Johnny Ramstad forlot oss tidligere i høst for å være med sin Herre og frelser Jesus Kristus. Vi skjønte alle at det stundet mot tiden for oppbrudd og jeg gruet meg litt til hvordan jeg skulle reagere når budskapet skulle komme. Jeg elsket bestefar og ærer minnet av denne spesielle mannen. Bestemor fortalte meg at han hade blitt frelst i begynnelsen av deres ekteskap. Han kom glad hjem fra møte og ropte til bestemor: "Nå har Jesus vunnet seier, Mary! Men av ulike anledninger gled han bort fra Jesus og levde som frafallen under ca 35 år. Men under møtet der jeg ble døpt som 12-åring kom han tilbake til Jesus og gav Jesus på nytt sitt liv. Den kvelden gråt jeg tårer av glede. Denne gleden over bestefars frelse har fulgt meg siden den gang. Så når budskapet om hans død kom ble reaksjonen en helt annen enn jeg hadde trodd. Min kone ringte meg og sa at nå har bestefar gått bort. Spontant utbrast jeg som svar: "Nei, han har ikke gått bort han har gått hjem!" Og i samme øyeblikk var det som en strøm av glede som skyllet igenom hele meg. Uten at jeg da visste hva bestefar selv hade sagt for over 60 år tidligere, fortsatte jeg med å si till Alice: Jesus har seiret! Bestefar var berget for evigheters evighet. Satan hadde blitt beseiret. Så selv om Julen blir litt fattigere uten bestefar i år, er den også mye rikere. Hensikten med selve Julen, å feire at Frelseren har kommet, får ennå større betydning. En sjel til har blitt berget for himmelen.

Nå feires Julen med de små barna. La oss ikke, midt i all Jule-hysteri, glemme julens egentlige betydning. La Jesus få större plass denne Julen enn noen gang tidligere. La Julens budskap om Frelserens födsel fylle disse herlige dager. Da kommer sjelens glade pilgrimssang eller tonen fra himmelen aldri å forstumme. Då kommer våre barn og barnebarn også å kunne glede seg over at vi går hjem. For med Jesusbarnet i hjertet er vi er alle på vei hjem - ikke på vei bort! Og en dag skal jeg få treffe bestefar igen. Jeg gleder meg. Hvem skal du treffe?
God Jul!


Det var faktisk Julemelodien "Deilig er Jorden" som satte igen hele denne tankerekke. Les og bli velsignet...

Deilig er jorden
prektig er Guds himmel
skjønn er sjelenes pilgrimsgang!
Gjennom de fagre riker på jorden
går vi til paradis med sang.
Tider skal komme,
tider skal henrulle,
slekt skal følge slekters gang;
aldrig forstummer
tonen fra himlen
i sjelens glade pilgrimssang.
Englene sang den
først for markens hyrder;
skjønt fra sjel til sjel det lød:
Fred over jorden,
menneske fryd deg!
Oss er en evig Frelser født!

Friday, December 19, 2008

"Jul i Skomakergata"

De minste barna har akkuratt sett ferdig to jule-klassikere, "Jul i Skomakergata" og "Jul på Sesam Stasjon". I vår familie har disse to seriene gått hvert år så lenge jeg kan huske. (Sesam stasjon gikk på TV Julen 1994). Dette er tradisjon for oss alle sammen. I alle år har vi sett video-opptakene vi selv gjorde langt tilbake. Men i år så det mörkt ut. Videospilleren vi hadde var innebyggd i TV´n som kolapset tidligere i år... Rett för vi steg inn i desember, kom jeg på ideen å gå in på nrk.no for å se om de KANSKJE solgte DVDer fra tidligere serier. Og det viste seg å väre en fulltreff. Da DVDene kom 2 desember var det jubel i stua. Det ble Julestemning i år også.

Barna elsker skomaker Jens Petrus. Han er positiv, glad og formiddler så mye trygghet. Sesam serien med O. Tidemann, Leonora, Bjarne betjent, Alfa og Max Mekker(Geir Börresen) stråler og spruter av glede, humor og masse varme.

Denne tradisjonen kommer nok til å fortsette i årevis framover. Og sannsynligheten for at mine barnebarn også ser disse programmene en gang i framtiden er ganske stor...

Klikk på linken under for å se ett klipp på You Tube:
http://www.youtube.com/watch?v=xmUPIKt7BNE

Wednesday, December 17, 2008

Hunger efter tro

Förtio pastorer och ledare samlas tio dagar varje månad på Ribbingebäck till teologiska och praktiska studier, inspiration och trosundervisning, och regelbundna bönesamlingar och mycket gemenskap samt mycket god mat. Jag pratar självklart om Livets Ords "Nordiska Pastorskurs.

Jag undervisade om "Bön" på lördagen och påbörjade ämnet om "Tro" på måndag och tisdag. Jag måste säga att jag blev paff och mycket överaskad av den enorma hungern jag mötte. Totalt tre dagar och arton lektioner där Guds ande var utguten från första minut. Det var så lätt att undervisa. Öppenheten och hungern fullständigt överumlade mig. Den helige ande var stärkt utgjuten och betjänade många i undervisningen. Under näst sista lektionen under lördagen var atmosfären elektrifierad. De sista delen av lektionen bad vi och ropade till Gud och den helige Ande berörde, betjänade och talade rakt in i många ledares liv. Vitnesbörden om vad Gud hade gjort var många. (Jag har inte upplevde något liknande på sex år. Senaste gången var vid min första resa till Indien då jag undervisade på en bibelskola i Dehli. )

Trons Ande upplivad oss alla. Gud är fortfarande på tronen! Gud gör fortfarande under! Och fortfarande är det så at tron övervinner världen och förlöser Guds kraft! Låt trons Ord ljuda över Skandinavien som aldrig förr! Hungern efter tro är större än någonsin. Längtan efter att leva ett verkligt och övernaturligt kristetliv är påtaglig. Kan vi ge detta till den unga generationen kommer de att gensvara. Och de kommer att ta evangelium i Andens kraft till Europa!

Sunday, December 14, 2008

December - intensivt men underbart

December är en underbar månad. Hela månaden är en enda förberedelse för julen. Det är advent - väntans tider. Blikken är riktad mer än vanligt på det största mirakel av alla - Gud blev människa. Jesusbarnets födelse i Betlehem är inte bara en trevlig söndagsskoleberättelse eller en gullig bild för en gullig julpredikan. Konungens inträde i världen är värd att beskådas, begrundas och tillbedjas.

Det har bara blivit så det här året att almanackan är full av extra saker. Fredag en var jag koferansier vid Livets Ords peronalfest, kom hem sent och arbetade en stund med förberedelserna av lektionerna jag skulle undervisa dagen efter, undervisade sex lektioner om bön vid Livets Ords Nordiska Pastorskurs på lördagen, talade för kollekten på dagens gudstjänst och på måndag och tisdag skall jag undervisa totalt tolv lektioner om tro vid samma pastorskurs. Det tar faktiskt lite tid att förbereda allt detta också... :-) På onsdag väntar ca 50 prov på att bli rättade. När det är gjord kommer jag att andas ut och börja varva ned inför julen.

I år skall jag predika på Juldagsgudstjänsten på Livets Ord. Det skall bli otroligt roligt. Jag tycker värkligen om att predika vid de speciella högtiderna. Människor lyssnar på ett lite annorlunda sätt och det är ofta ett annat fokus på det som är själva högtidens innehåll.

Friday, December 12, 2008

Barn er en gave fra Gud

Barn er en gave. -en gave på lån... Öyeblikket som forandret allt var da jeg 10 februar 1992 rett etter kl 13:00 stod med vår förste datter i armene. Jeg gråt av glede. Deretter har det kommet fire barn til. Hver gang har man blitt fasinert og grepet av dette livets store under. Hvert eneste barn er en gave til foreldrene, til sitt folk og land og til verden. Ingen barn er uönsket - i Guds öyne. Og heller ikke av de som ser på mennesket med kjärlighetens blikk.

Da Gud velger å komme til oss som ett barn og bli födt av en kvinne - antaglig en ung tenåring. Da demonstrerer Gud en gang for alle det lille barnets ukrenkbarhet. Han har selv delt det lille fosterets tilvärelse. Han har selv värt bare en liten "celleklump". Nei, han har aldrig värt bare en celleklum. Ingen andre barn har noen gang bare värt en verdilös celleklump. Fra dag en var han Guds Sönn, Kristus -kommet i mennsklig skikkelse. Gud hadde blitt menneske og bodde i blant oss. Först i Jomfru Marias mage, deretter i Nasaret og nå bor han i himmelen. Gudemennesket Jesus Kristus er Livets Fyrste. Og det han har helliget med sitt närvär og indentifikasjon er helliget for alle mennesker og i alle tider. Gud velsigne alle små liv i mammas mage.

"Vi ber om Guds beskyttelse over hvert eneste liv. La ingen ende opp som abortavfall i en söppeldunk. La de få leve og oppleve livets gave. Og la de få läre å kjenne sin Skaper og frelser Jesus Kristus. Amen!

Wednesday, December 10, 2008

Kristologien i 1 Johannesbrevet

Hvordan vi ser på Jesus er avgjörende for hvordan vi lever ut vår kristne tro, hvordan jeg ser på Bibelen(spesiellt evangeliene) og utformingen av min teologi.

Dette innlegget blir som et svar til påstanden om at "evangeliene er filmen om Jesus liv" og at de sammen med Apostlenes gjerninger ikke har teologisk betydelse for oss.

Johannes begynner sitt brev med å henvise til, "det som var fra begynnelsen..." Som også i sitt evangelium henviser han til "begynnelsen" og dermed til 1Mos 1:1 og begynnelsen som skapelsens öyeblikk. Med andre ord det som var fra begynnelsen er til för det skapte - og det er Gud. Gud er den eneste som er til för det skapte kom til. "Det" som var fra begynnelsen - Livets Ord (Ordet som ble kjött), med andre ord Jesus Kristus er det Johannes peker på. Det er Jesus vi vittner om, sier han.

Hva er det Johannes da vittner om Jesus? Hva innehåller dette vitnesbyrdet?
Johannes summerer det opp i(siterer på svensk. Hadde ingen norsk Bibel i närheten akkurat nå.)"det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi skådade och med våra händer rörde vid..."

Johannes bruker gresk gramatikk for å få fram et teologisk poeng. "Har hört" og "har sett" står i perfekt - og innebärer i gresk gramatikk at det har skjedd i fortiden men fortsetter å ha gyldighet i framtiden. "Skådade" og "rörde vid" står i en form som heter aorist og betegner handlinger i fortiden som er avsluttet.

Så... Det Johannes sier med disse to vers er at Jesus er Gud. Og at hans budskap(som apsotel) er det han så, hörte og opplevde sammen med Jesus under Jesu jordeliv. Det Jesus sa og gjorde uttrykkte hans guddomlighet og er gyldig for alltid.

Det Johannes skriver står i skarp kontrast til å bare väre en film om Jesu liv.

Faren ved å minimere evangeliene til en"film" er at det som står ikke blir teologisk bindene. Jesus er ikke lenger autoritativ i sin undervisning. Istedet ser man undervisningen som et uttrykk för jödisk religion og kultur. Da havner man i liberalteologiens gröft. Det blir vi som bestemmer hva som skal väre Guds Ord. Det som er Guds Ord for deg kanske ikke er Guds Ord for meg. Det som er Guds Ord idag kanske ikke er Guds Ord i morgen.

Nei, la Guds Ord väre Guds Ord. La Johannes Kristologi også väre vår Kristologi: Jesus er Gud og hans budskap er et evig evangelium.

Monday, December 8, 2008

Mättad av Guds närvaro

Att vara kristen är et privilegium. Jag har blivit benådad. Jag har fått syndernas förlåtelse. Jag har blivit frikänd av Gud. Detta beror inte på mig själv, mina handlingar eller prestationer - utan enbart på Guds godhet och nåd!!!!!! På grund av denna frälsande nåd kan vi också komma till Gud, umgås med Gud och bli mättad av hans närvaro.

Jag har undervisat på bibelskoaln idag - och det är alltid såååå roligt. För bibelskoleeleverna och andra har vi också en böneskola. Efter bibelskolan har vi en 30 minuters paus innan vi samlas och ber en timmes tid. Idag bad vi för de som längtade efter ett djupare och rikare liv i den helige Ande. Guds närvaro fyllde rummet. Atmosfären var så laddad med "himmelen". Efter att allt var slut satt vi bara kvar och njöt av den himmelska närvaron. Det var helt underbart!

Livet i och med den helige Ande är på riktigt. Det är inget lossas-liv eller pseudo-liv. Den helige Ande bor i oss, fyller oss och leder våra steg. Dag efter dag leds vi av honom in i Herrens närvaro. Att höra honom tala, att bli uppfyld av honom och att mer och mer lära känna honom, Den helige Ande eller Hjälparen, det är själva meningen med livet. Allt annat vi gör utgår från detta.

Friday, December 5, 2008

Retreat på Ribbingebäck


Sitter i skrivande stund på mitt rum på vår underbara församlingsgård Ribbingebäck. 40 studenter vid Livets Ord University är samlat för en tvådagars retreat. Tillsammans söker vi Herrens ansikte och tillåter honom att tala in i våra liv, rena oss, förvanlda oss och ge ny kraft och styrka för att vinna människor för Jesus. Jesus drog sig ofta undan till öda platser, berättar Lukas. Det är det retreat handlar om - att ta tid i ensamhet med Gud. Man låter bruset tystna och den uppjagade själen falla till ro för att stilla in sin uppmärksamhet på att höra från Gud.

Tuesday, December 2, 2008

Evangeliene - filmen om Jesu liv?


(Her fölger et innlegg jeg skrev for en tid tilbake. Jeg lovte da å komme tilbake med betraktelser rundt apostelen Johannes Kristologi. Som en innledning kommer her min tidligere artikkel.)

Er evangeliene bare "filmen om Jesu liv"? Dette er noe som foretredere for "billig nåde-forkynnelsen" hevder. Hvordan skal man tolke og forstå en slik påstand og hva blir konsekvensene av en slik uttalelse? Det er ingen tvil om at evangeliene er en historisk skildring av de viktigste hendelsene rundt Jesu liv. Men om evangeliene bare er "filmen om Jesu liv", hvilke konsekvenser får det for vår forståelse av hvem Jesus var og for hans undervisning. Denne påstand sammen med uttalelsen om at Paulus undervisning har større autoritet en Jesu tjensete til jødene, må jo få konsekvenser for hvordan man ser på Jesus og hvordan man relaterer til hans undervisning. Man stiller ikke Paulus opp mot Jesu undervisning om det ikke oppleves som en konflikt. For om det ikke var en konflikt mellom det disse to underviser - hvorfor skulle man komme på idéen å sette de mot hverandre? Nå har det blitt gjort forsøk på å tone ned dette gjennom å hevde at det var Jesus som gav Paulus åpenbaringene han skrev i brevne. Derfor er det ingen konflikt mellom Paulus og Jesus. Vel, det tar ikke bort det fakta at Jesu undervisning i evangeliene settes til side til fordel for Paulus undervisning. Problemet oppstår derfor at man har et feil syn på hvem Jesus Kristus er i evangeliene. Man har en Kristologi som halter. Foretredere for denne læren sier at evangeliene forteller oss om det som skjedde i forbindelse med Jesu død og oppstandelse. Men at det er Paulus som viser oss den praktiske konsekvensen av det som virkelig skjedde. Det er helt rett at evangeliene viser oss det som skjedde i forbindelse med Jesu død og hans oppstandelse. Det er også helt korrekt at hendelsene rundt påskeuken gis stor plass i evangeliene. Men å redusere evangeliene til å handle bare om Jesu død og oppstandelse er ikke korrekt. Selvsagt er Paulus undervisning viktig. Men hvorfor er det så viktig for disse foretredere å minimere betydningen av Jesu undervisning? Konsekvensen av å redusere Jesu undervisning til å være hans tjeneste til jødene er jo at den ikke har like stor aktualitet for oss hedninger. Faren er da overhengende at Jesu tjeneste reduseres til å være en jødisk rabbi uten aktualitet for oss hedninger. Dette står i sterk kontrast til det vittnesbyrd Johannes gir Jesus og hans tjeneste i sitt første brev. PS. Jeg kommer tilbake til Johannes første brev i neste innlegg. Der vil jeg vise hvordan Johannes presenterer sin Kristologi.

Monday, December 1, 2008

Bibelskole - 10 år på et år

Under et bibelskoleår kan Gud gjöre så mye i et menneske. Sev gikk jeg på Livets Ord Bibelcenter leseåret 93/94. Det var et intensivt år, men med mange minner, opplevelser og ikke minst en kontinuerlig formingsprosess. för skoleåret startet var min bönn til Gud: "Lär meg å be og lär meg å tro!" Når jeg ser tilbake er det ingen tvil om at Gud hörte min bönn. Troens Ånd og bönnens Ånd kom på mitt liv med en ny og forsterket dimensjon.

Å eie privilegiet å väre bibellärer ved samme bibelskole og få se elever möte Gud, bli forvandlet og formes til sterke kristne er stort. Men dt er egentlig ikke så merklig. Under et år på bibelskole får Gud tid til å gå på dypet, svakheter i personligheten presses til overflaten og Den Hellige Ånd kommer til i elevenes liv som Han vanligvis ikke får. Men mest av allt får elevene del av Guds Ord, Guds Ord, Guds Ord og Guds Ord... Tre leksjoner hver dag, fem dager i uka i 9 måneder. Jeg regnet ut at et år på bibelskole tilsvarte ca 10 år med trofast mötegang om man går på et söndagsmöte i uka mint 45 söndager i året. Under de 10 årene kommer pastorn aldrig til å kunne beröre de sentrale emnene så på dypet og med den bredden som et bibelskoleår gir. Mellom 15-21 leksjoner i hvert emne gir en stabil og solid grund med bibelkunnskap. At man i tillegg undervises av erfarne lärere som deler med seg av sitt liv gjör undervisningen helt unik.

Velkommen til Livets Ord Bibelcenter (LOBC) og opplev selv hva det innebärer å gå på bibelskole!!!!!!!!!