Advent

Advent er en fantastisk høytid! Første advent er første søndagen i kirkeåret. Vi som har vår bakgrund i frikirkligheten er ikke vant til dette med kirkeår - men du for en bra oppfinning. Gjenom å ordne kirkeåret med utvalgte avsnitt fra Bibelen sikkret man seg at menighetens medlemmer hvert år fikk en variert åndelig kost. Viktige sannheter ble berørt og man fulgte Jesus gjennom evangeliene og belyste de viktigeste sidene ved hans undervisning, liv, død og oppstandelse samt himmelferden og pinsedagen da han utgyter Den Hellige Ånd over allt kjøtt. Idag er kirkeårets tekst Jesu inntåg i Jerusalem. Det er fest, jubel og et selebrerende av Jesus som Konge og Herre, Israels Messias og vår frelser! Sammen med troende i hele verden roper vi Hosianna! Velsignet er Han som kommer i Herrens navn! Hosianna! La oss feire Jesus idag og videre i advent. La oss hjelpe hverandre å holde fokus på Jesus i Julen. Det er så lett at Julen bare kommer til å handle om presanger, mat og stress. Julens hovedperson er Jesus Kristus. Han er verd all oppmerksomhet, takknemlighet og ære. Gud ble menneske. Han kom for å vise oss hvem Gud er, hvordan et menneske virkelig skulle leve og han kom for å dø en stedfortredende død før alle mennesker. Takk Jesus at du kom! Hosianna i det høye!

När syskon försonas

Varje splittrad familj är en tragedi. Syskon som inte talar med varandra, som attackerar varandra, som ljuger om varandra och som odlar misstänksamhet och hat. Andra gånger skiljs syskon åt därför att föräldrarna går skilda vägar och tar med sig något syskon. När syskon återigen möts och försonas är det ljuvligt, vackert och dyrbart. Jag har bevittnat syskon som möts för första gången på många, många år. Glädjetårarna, kramarna och de varma och intensiva orden av kärlek är svåra att beskriva. Det är inte normalt för syskon att leva i konflikt. Det gör ont. Det skadar kommande generationer, det fråntar de glädjen över att tillhöra en större familj och det stjäl ifrån dem möjligheten att hitta sin identitet i den egna historian.

Guds familj är splittrad. Syskonen i de olika kyrkorna pratar knappast med varandra. Fördomar, misstänksamhet och även hat präglar relationer kyrkor i mellan. Det är sjukt, onormalt och det gör ont. I detta fall är det inte Gud Faderns fel. Han sörjer. Hans Sons kropp är söndrad. Sonens namn vanäras. Korsets budskap - försoning, som skall predikas av hans Kyrka, fördunklas när Kyrkan med sitt beteende demonstrerar det motsatta.

Varför blir kristna misstänksamma när syskon som levt åtskilda börjar prata? Varför odlar man sina fördomar när Gud håller på att försona och förena?

Självklart är det inte olikheterna man talar om förste gången man möts. Försoning kan byggas när vi ser allt det vi delar och har gemensamt. Vi upptäcker att vi har samma Fader, samma frälsare, samma kors, samma Bibel, samma gemensamma historia. Vi gläder oss över att hitta varandra i Kristus. Jesu bön om enhet mellan lärjungarna börjar bli verklighet. Det kommer att skapa glädjetårar(mjuka hjärtan), jubel och en flodvåg av kärlek som kommer att attrahera världen som vi aldrig sett tidigare. Då kommer de att se Guds kärlek och förstå att Jesus var sänt för att frälsa dem!

Gud välsigne katoliker!
Gud välsigne ortodoxa!
Gud välsigne kopter!
Gud välsigne protestanter
Gud välsigne hela Kristi Kropp!
Amen!!!

Snö-kaos

Uppland har fått mer snö på 2-3 dagar än hela förra året. I två dagar var vi totalt inne-snöad. Jag och en granne sköter underhållet av sista delen av en väg som annars är med i en vägförening. När vägföreningen upphandlade ny snöröjare skall han enligt vägföreningens avtal bara röja den gemensamma vägen. Min och grannens långa tarm på 800 meter extra väg ingår ej. Därmed röjdes inte "vår väg" när den första snön kom. Inte visste vi vem den nya snöröjeren var och kunde därför inte söka honom. När jag efter två dagar äntligen fick tag på honom idet han röjer den gemensamma vägen - 10 meter från vår väg - då vägrade han att röja vår väg. Han körde bara iväg med sin traktor... Jag blev faktisk inte arg. Det hela var så tragikomiskt att jag bara skrattade. Grannen ringde ca 20 bönder innan han fick tag på någon som var villig att hjälpa -och det behövdes. Igår fick vår nya snöröjar-hjälte rycka ut två gånger för att göra vägen körbar.

Även om snön kan ställa till problem är allt så fantastiskt vackert nu. Om man går bara tio meter in i skogen bak vårt hus så tror man att man är i Narnia-skogen (Du vet när Lucy Pevensie i filmen "Häxan och lejonet" hamnar i vinter-skogen...). Åkrarna framför huset ser ut som ett jättelikt julkort. Uppsala är vackert!!!

En ny generation kristna i Barcelona

I en jätte-fräsch aula på en katolsk skola samlades 600 ungdomar på lördagskvällen. Jag undrade hur det skulle bli. Jag hade hört att det var andligt trögt i Spanien och att det inte händer mycket... När lovsången drog igång drog också alla mina farhågor iväg. Vilken lovsång! -och vilken glädje och hängivenhet. Hela salen kokade! Vi sjöng och sjöng och sjöng och sjöng... och tillslut var det dags för predikan.
Jag talade om att Gud vill använda ungdomar idag och lyfte fram Daniel som ett exempel för den unge generationen. Daniel var fylld av tro. Och genom tro fick han uppleva stora mirakler. Genom Daniel påverkade Gud ett helt imperium och han blev ett exempel som andra unga kunde följa(Sadrak, Mesak och Abed-Nego). Nyckeln låg i Daniels överlåtelse till Gud. Jag utmanade ungdomarna att fullt ut överlåta sig till Gud och förneka världslighet och orenhet. Platsen framför scenen och mittgångarna fylldes av flera hundra ungdomar som vände om, invigde sina liv åt Gud och beslöt sig för att ta Jesu vittnesbörd till sin generation. Guds Ande rörde sig mäktigt ibland oss och många ungdomar grät i djup förkrosselse inför Jesus.

Efteråt ville glädjen och lovsången inte ta slut. Makan till glädje!!! Vi dansade, dansade, dansade, dansade... och sjöng och lovade Gud läääänge innan mötet kunde avslutas.

Detta var garanterad inte sista gången jag besöker Spanien.

Pastorn som hade bjudit in mig har varit pastor i sin församling i bara 4 1/2 år. På den tiden har församlingen vuxit från 40 till 300 medlemmar. Jag fick med mig ett av söndagsmötena innan jag skyndade iväg till flygplatsen. Mötet präglades av en stark Gudsnärvaro, glädje och en otrolig värme och kärlek. Nu väntar de bara på papperna från myndigheternas innan de kan börja bygga ut kyrkan så att den kan rymma 500 mötesbesökare.

Något stort är sannerligen på gång i Spanien...

Spanien väntar

Tidigt i morgon bitti åker jag i väg till Spanien. Det skall bli jätte-roligt. Ett antal pingstkyrkor i Barcelona-området arrangerar en ungdomskonferens. De förväntar att mellan 7-800 ungdomar kommer att komma till mötena. Spanien har varit nära mitt hjärta ända sedan gymnasietiden. Så det skall bli sännande att se vad Gud kommer att göra...
Över allt reser Gud upp en ny ung skara av helöverlåtna kristna. De älskar Jesus, de brinner för att vinna världen och de tror på Guds Ord - en sådan skara kan ingen och ingen ting stoppa. Jag kommer att predika om Daniel som ett exempel för en ny generation.

Jag åker ned på lördag morgon för att predika på kvällsmötet och åker sedan hem söndag eftermiddag. Jag återkommer med rapport om hu Spanienresan har varit.

Israel - politikk og religion

Israel havner i medias sökelys rett ofte. Skandinaviske medier er ekstreme i sin vinkling av nyhetsdekkningen fra konflikten mellom den Israeliske staten og det Palistinske selvstyret, som utspiller seg i regionen . Konfliketn er ikke lett å håntere og lösningene er ikke så enkle som det kan höres ut når amerikanske presidenter står i kö for å love fred i Midt-Östen. De som må leve med situationen er israelerne selv. Idag meddelte Israels president Simon Peres at det blir valg i februar 2009. Likud, med Benjamin Netanyahu i spissen, leder på meningsmålingene over Kadima som ledes av Tzipi Livni, mens Arbeiderpartiet gstadig går tilbake på meningsmålingene. Netanyahu ser ut til å kunne bli Israels neste statsminister i februar. Med stor sansynlighet kommer han til å stå for en betydlig töffere linje i relationen med det palestinse selvstyret.

En annen utfordring er den som de kristne araberne lever under i området og også de messianske jödene. Begge disse grupper opplever forfölgelse og trakkaserier. Derfor er det gledende å lese at det på Kirkemötet ble gjort vedtak som belyser dette og som oppmuntrer til solidaritet med disse gruppene. Bl annet ble det vedtatt att:
· Samarbeide med reiseselskap som arrangerer feriereiser til dei heilage stadane og
solidaritetsreiser til regionen, for å leggje til rette for at dei som reiser kjem i kontakt
med både palestinske kristne og messianske jødar.
· Arbeide for å få betre kontakt med dei messianske jødane, også ved å vitje dei på
delegasjonsreiser, som del av det større kristne fellesskapet i området.
La oss inkludere våre trossösken i Midt-Östen i våre bönner. De kristne araberne og de messianske jödene er viktige som eksempler på at forsoning er mulig.

Mer av Jesus

Det er ikke uvanlig at vi mennesker foredrar det trygge og det vi er vant til istedet for det som er nytt, det ukente og det uvisse. Selvsagt finnes det mange utfordringer i enhetsarbeidet. Det er nok ingen som mener at ökumentikkens vei er enkel. Först av allt finnes det teologiske vansklige spörsmål, men også historiske hendelser som kan väre problematiske (f.eks forfölgelser etc).

For den som önsker det finns det sikkert tusener av ulike små saker, hendelser eller teologiske spörsmål å dykke ned i og som man kan holde opp imot troende fra andre leire. Vi er der vi er idag derfor at vi har en felles hisorie av teologiske og til og med militäre konflikter mellom protestanter og katolikker. Vi kan ikke snu klokka tilbake. Det som har skjedd har skjedd. Tidligere generationer stod mitt oppe i sin virklighet av strid - vi står i vår virklighet av en splittet og såret Kirke. Vårt kall er år bringe forsoning. Hvorfor er forsoning viktig?

Menigheten er Kristi kropp på jorden idag. Og Kristi kropp er splittet. Å tenke tanken at vår elskede Herres kropp er splittet og såret gjör vondt. Å vite at Jesu vittnesbyrd gjennom sin kropp fordunkles og forsvakes av denne splittelsen burde skape lengsel i oss etter å se en helbredelse og forsoning i kroppen. Den splittelse som idag er et faktum bringer vannäre over Jesu evangelium. Vi forkynner fred og forsoning til en fortapt verden, men vi kan ikke forsones selv med våre egne trossösken. Det gir ikke Bibelen eller noen kirke större troverdighet. Jesus bad om enhet mellom alle sina disippler - som enheten mellom Jesus og Faderen. Jesus sier at når den enheten manifesteres og synliggöres da kommer verden til å tro at Faderen har sent ham til verden og verden kommer til å forstå at Gud har elsket dem.

Det er her det begynner: Insikten og erkjennelsen av at vi har en dyp og alvorlig splittelse i Kristi kropp og at denne splittelse bringer vannäre over Kristus og det fordunkler evangeliets vittnesbyrd. I kjärlighet til Kristus og i vår lengsel etter at evangeliet skal få större gjennomslag i verden vekkes lengselen etter enhet.

I Galaterbrevet nevnes splittelse som kjöttets gerninger. I motsatts til dette virker Den Hellige Ånd fram kjärlighet og fred. Om man ser utover verden oppdager man at forsoning, fred og enhetsarbeid er noe Den Hellige Ånd virker fram over hele verden. For et par år siden kom jeg over en tidsskrift som beskrev det enhetsarbeide som pågikk mellom mange ulike ortodokse kirker i Midt-Östen. I bladet var det et foto av mange svartkledde eldre herrer(biskoper) og fordommene i meg vellet opp i mine tanker. Men da jeg leste det felles dokument de hade skrevet begynte jeg å gråte. Det var en slik varme, kjärlighet, lengsel etter enhet og forsoning og en ydmyk ånd som strålte ut av dette dokument at mine kalde fordommer smeltet fullstendig ned. Enhet er ikke bare et nytt prosjekt som visse kirkeldere holder på med. Enhet og forsoning er Guds kjärlighet manifestert. Enhetsarbeidet som pågår er et verk av Den Hellige Ånd. Og det pågår over hele verden.

Når Kristi kropp kommer sammen, kommer verden å se og forstå Guds kjärlighet. Hvorfor? Jesus blir mer synlig. Jesus blir mer påtaglig. Hans vesen, hans budskap og hans herlighet og kraft blir åpenbar for alle. Paulus sier (Efes 3:18-19)at det er bare når alle de troende er sammen at vi kan forstå fullheten av Kristi kjärlighet. Og bare da og bare på den måten skal menigheten bli helt oppfylt av Guds fullhet.

Ingen vet hvor det kommer til å ende. Ingen vet hvordan enheten mellom de troende skal bli virkliggjort. For mennesker er det umulig - men ikke for Gud. Vi kan velge å krampaktig holde oss fast i det gamle og trygge eller vi kan gjöre som Abraham - lyde Gud og gå ut i det ukjente og uvisse mot det som vi vet er Guds vilje og Guds hjertedröm -enhet i Kristi kropp.

Enhetsarbeidet er ikke noe annet enn lengselen etter allt dette. Det er lengselen etter mer av Jesus.

Debatt om enhet

På Ulfekman.nu fick jag två frågor efter att jag publicerade ett inlägg i en debatt om enhet. Här är det jag skrev som svar på följande frågor:

Hur ekumenisk tycker du att Paulus var när han bemötte de som ville blanda in lagiskhet med evangeliet?En känd profetröst i detta land sade nyligen: “Avfällighet börjar med att man slutar med att konfrontera falsk religion”.
Finns det rum för profetisk skärpa mot falsk religion i dagens Sverige?


För det första måste vi se på vilka frågor och läror som Paulus med kraft debatterade.
I alla debatter och teologiska samtal måste man vara medveten om att det finns frågor som är mer eller mindre viktiga. Vilka frågor är för frälsningen avgörande och vilka är för frälsningen adiafora.
I galaterförsamlingen hade det kommit in en förkunnelse som sade att om man inte omskar sig eller följde sermonilagarna inom judendomen kunde man inte bli frälst. Jesu död och försoning var inte längre grunden för frälsning. Så hela frälsningsbegreppet, synen på försoningen och innebörden av Jesus ställföreträdande död – och därmed hela grunden för Kyrkans existens stod i fara för att vittra sönder. Det var detta som Paulus först och främst tar itu med i sitt brev.

För det andra var det också av just ekumeniska skäl Paulus tar strid mot lagiskheten i Galaterbrevet. Paulus skriver i sitt brev hur han vid ett tillfälle konfronterar Petrus i Antiokia när han av hänsyn till vissa judar drog sig undan gemenskapen med de hedna-troende. Petrus hade låtit identiteten till den egna gruppen och denna grupps speciella teologiska betoningar vara viktigare än den enhet som bygger på Jesu försoning för alla människor. Och det är precis detta denna diskussion handlar om – enheten mellan alla troende måste byggas på Jesu försoning, inte på att andra borde omfamna den egna sammanhangens alla läror. Den lagiska fallangen i Galaterförsamlingen hade med sina läror skapat splittring. När inte Petrus kunde ha gemenskap med sina hedniska syskon av fruktan för den egna gruppens åsikter, då sade Paulus offentlig ifrån. Så ja, i sin konfrontation med Petrus var Paulus faktisk ganska ekumenisk. Han ville inte se splittring utan en enhet byggd på Jesu försoning.

Så till frågan: Finns det rum för profetisk skärpa mot falsk religion i dagens Sverige?

Om avfälligheten börjar med att man slutar att konfrontera falsk religion, så beror det helt på hur man definierar ”falsk religion” och vad man menar med att konfrontera. Jag räknar med att ”konfrontera” också innefattar det som är falsk religion i det egna livet också. För avfällighet börjar alltid i mitt eget hjärta – inte i grannens. Falsk religion är väl att ha läpparnas bekännelse samtidigt som hjärtat är långt borta från Gud. Avfällighet är ju at hjärtat blir kallt och okänsligt i relationen med Jesus. När Jesus ber om enhet och jag inte bejakar detta – eller motarbetar den enhet som Jesus längtar efter – kan det vara ”falsk religiositet”?
Så ja, det måste absolut finnas utrymme att konfrontera falsk religiositet. Falsk religiositet som; kärlekslöshet, själviskhet, stolthet över sig själv eller det egna sammanhanget, läpparnas bekännelse och allt som inte återspeglar Kristi natur i våra liv. Men om man använder begreppet ”falsk religiositet” svepande om andra kristna sammanhang är inte det bara ett uttryck för trångsynthet, självgodhet eller en god portion fördomsfullhet?

Självklart finner man falsk religiositet i form av andra religioner som inte leder till frälsning. Vi finner falsk religiositet i synkretism mellan kristendom och New Age där evangeliets kärna förnekas eller urvattnas så att frälsningen äventyras. Falsk religiositet kan man finna där de grundläggande kristna doktrinerna förnekas så som jungfrufödelsen, Jesu fysiska uppståndelse från de döda, treenigheten, Jesu dubbla natur eller andra läror. Men det är inte dem aspekten som diskuteras på den här bloggen.

Om man skall tala om falsk religion i fråga om kristna trosriktningar är det först och främst sådana som i sin teologi strider direkt mot det som är klassisk kristen tro – så som den är formulerad genom de tre ekumeniska trosbekännelserna. Dessa formulerar de grundläggande lärorna och kärnan i den kristna tron och avgränsar den mot irrläror och falsk religion. Men om någon bekänner den kristna tron så som den uttrycks i dessa trosbekännelser då kan man inte, utan att förlora all trovärdighet, påstå att dessa inte skulle vara kristna. Och om en kyrka eller samfund bekänner sig till dessa dokument då måste man erkänna dessa som kristna. Allt annat skulle bara vara ett uttryck för mer eller mindre sekterism. Och när vi då måste erkänna varandra som syskon måste vi inte då också i trovärdighetens namn säga amen till och förena oss med Jesus i Hans översteprästliga bön om enhet samt verka för att den kan bli verklighet?

Livets Ord Bibelcenter

Att få undervisa på Lievts Ords bibelskola (LOBC) är ett stort privilegium. Denna bibelskola som Ulf Ekman grundade i början på 80-talet har utexamninerat över 9000 elever. Att få stå ansikte mot ansikte med hungriga och Jesus-älskande ungdomar (...och vuxna) och dela Guds Ord är GLÄDJE!!! Under hösten har vi haft ett antall tillfällen där Guds Ande har kommit nära på ett mycket påtaglig sätt. Under en av morgonbönerna kom Guds härlighet över oss när vi sjöng i Anden. Många upplevde detta som mycket speciellt. När Guds Ord sås ut i en sådan miljö (läs: god jord) ser jag med hopp mot framtiden. Gud reser upp en ny generation troende som kommer springa vidare med uppdraget att ta evangelium till världen. Gud välsigne LOBC!!!!!

Facebook är fantastiskt

Facebook är ju en fantastisk grej! Jag vet jag är lite trög. Men du så roligt att träffa på gamla vänner och återknyta kontakt. Sän knyter man nya vänskaper genom at introduceras till nya människor. Konstgjord gemenskap? - nej! Jag tror snarare att detta forum(facebook) underlättar för kontakt när man träffas i egen person. Låt den nya tekniken användas på alla sätt som bygger gemenskap, knyter vänskapsband och som i förlängningen ger en fantastisk möjlighet för att förmedla evangeliet om Jesus Kristus.